Kära höst

Och så har oktober snart nått sitt slut. Vad tusan hände med sommaren? Det känns som om det vore igår jag  spenderade mina nätter ute i den varma sommarluften med mina nakna, bleka ben, en kär vän och en cigarett mellan fingrarna. Nu är mina ben ännu mer bleka och mina fingrar för stela av köld för att hålla i nån cigarett. Jag vill bara gå i ide! Jag är ju trots allt en björn, enligt en vän. För på somrarna hittar man mig bland alla bärbuskar och fruktträd.

Trots kylan så älskar jag hösten. Alla vackra färger som värmer mitt hjärta, ljus som gör alla bilder urtjusiga. Men bland höstlöven gömmer sig ångesten stark och klarvaken. Kanske ligger en liten glasskärva från mitt trasiga hjärta i en lövhög någonstans. För nästan exakt 1 år sen så var alla glasskärvor utspridda överallt, men nu har jag nästan funnit dem alla. Det kanske är så att de sista glasskärvorna för alltid kommer vara spårlöst försvunna? 

Höst betyder också tända ljus, té och böcker. Jag köper stora ljus som doftar törnros, dricker ofantligt mycket té och fyndar på second hand butiker. Häromdagen köpte jag t.ex. en kinesisk notbok och en X-MEN serietidning.

Gambit, du låter hemsk på svenska.

L'amant

Hudens lenhet är överväldigande. Kroppen. Kroppen är mager, utan styrka, utan muskler, han kunde ha varit sjuk, vara konvalescent, han är hårlös, utan annan manlighet än könets, han är mycket svag, han är som utlämnad åt en kränkning, tålmodig. Hon ser honom inte i ansiktet. Hon ser inte på honom. Hon rör vid honom. Hon rör vid könets mjukhet, hudens, hon smeker den gyllene färgen, detta okända nya. Han gnyr, han gråter. Han är i en erbarmlig kärlek.

- Ur "Älskaren" av Marguerite Duras

Saturday

Oliver Twist, tea and YELLOW FRIED CHICKENz